”Låt din penna vara sig sjelf trogen”: Variation och norm i Zacharias Topelius läsebok Boken om vårt land, med fokus på ortografi och morfologi

I den här studien undersöks den språkliga variationen i Zacharias Topelius (1818–1898) läsebok Boken om vårt land (1875, första upplagan), med fokus på frågor som rör ortografi och morfologi. I undersökningen behandlas två typer av variation: å ena sidan standardiseringen av ortografin och böjningsmorfologin där man strävar efter ett uniformt språkbruk, å andra sidan systematisk variation i ordböjningen, som ofta har semantiska och/eller grammatiska funktioner. Syftet är dels att se i vilken mån språket i läseboken överensstämmer med den då rådande normativa litteraturen, främst första utgåvan av Svenska Akademiens ordlista från 1874, dels att utreda vilka faktorer som påverkar valet av böjning i den systematiska variationen, och om dessa motsvarar de samtida normerna. Språket i materialet jämförs med Topelius egen produktion samt med finländskt tidningsmaterial från 1800-talet. Syftet med jämförelserna är att utreda om språket och avvikelserna är typiska för Topelius och/eller det samtida finländska språkbruket. Samtliga undersökningar har utförts med korpusverktyg och deskriptiva kvantitativa analyser, med kompletterande kvalitativa analyser av sådan variation där språkformens kontext och semantik är relevant.

Analysen visar att språket i läseboken är förhållandevis normenligt och i de flesta fall även mycket konsekvent. Drygt en procent av ordformerna i materialet innehåller något slags brott mot den ortografiska normen, men antalet normbrytande lemman är betydligt lägre och stavningen inom de enskilda orden är vanligtvis konsekvent. Normbrott inom ordböjningen är i jämförelse med stavningen ovanliga, men följer i övrigt samma mönster. Avvikelserna från standardnormen kan vara av olika slag, och vanligtvis handlar det om former som varit standard i ett äldre språkskede, former som varit utbredda i det finländska språkbruket, samt ett antal former som inte tycks ha nått större spridning men som är typiska för Topelius språkbruk. Många alternativa former förekommer endast sporadiskt vid sidan om en annan, oftare använd form, vilket antyder att författaren strävat efter ett enhetligt språk. Bara ett fåtal ord visar tecken på en mera genomgående vacklan. Också vad gäller den systematiska variationen följer språket i materialet de samtida normerna, även om det kan förekomma mindre avvikelser inom enskilda delar av böjningen. T.ex. i den bestämda plurala substantivböjningen ser man att Topelius följer ett typiskt finländskt mönster vid valet av slutartikel.

Resultaten antyder att Topelius individuella språkbruk har spelat en roll vid utformningen av läseboken, och att han i somliga frågor medvetet valt att gå emot den rådande normen. Resultaten visar även att flera drag som är typiska för finländsk svenska förekommer i läroboken. Detta innebär att förutsättningarna för att implementera en allmän språknorm i Sverige och Finland sannolikt försvårades i och med de olika praktiska arrangemangen i skolundervisningen, såsom de läroböcker som användes.