Growing to be a general practitioner: tolerance of uncertainty and facing the risk of medical errors

Tutkimustuotos: OpinnäyteVäitöskirjaArtikkelikokoelma

Abstrakti

SammanfattningAtt tolerera osäkerhet och kunna hanteras med det, och att undvika att göra misstag är grundläggande kunskaper för en läkare som arbetar i primärhälsovården. Allmänläkarens yrke är utmanande och kräver en bred bas av kunskap och kunnande. Ändå är det omöjligt att veta allt. Man borde också förbereda studeranden för att kunna klara av de här utmaningarna för att de skulle kunna arbeta på en hälsovårdscentral. Målsättningen av denna studie är att undersöka medicinska studerandes och hälsocentraläkares känslor av osäkerhet, upplevelser av medicinska misstag och hur de klarar av dem samt deras inställningar gentemot en karriär som allmänläkare. Denna studie består av tre olika material och både kvalitativa och kvantitativa metoder har använts. I den första studien användes 3:e och 4:e kursens studerandes inlärningsdagböcker för att undersöka erfarenheterna och känslorna relaterade till deras första patientkontakter. I den andra och tredje studien av femte kursens studerande användes ett frågeformulär som medel för att utforska prevalensen av osäkerhet, rädslor relaterade till att begå misstag och deras observationer om en allmänläkares arbete. I den tredje studien undersöktes yngre (arbetserfarenhet ≤ 5 år) och erfarna läkares (arbetserfarenhet > 5 år) tolerans av osäkerhet och uppleverser av att begå misstag. De saker som predisponerade för misstag och de sätt som hjälpte att undvika att begå misstag kartlades.Studie I består av 22 studerandes inlärningsdagböcker (n=79) och skrivningar om på förhand givna tema (n=94) – sammalagt 356 sidor – under deras första kliniska år. Data analyserades med tematisk innehållsanalys. Entiteterna osäkerhet och misstag studerades mera i detalj. Studierna II och III baserar sig på svaren från en tvärsnittsundersökning som besvarades av femte kursens studerande (studie II n=307 och studie III n=309; svarsfrekvensen var 86 %) under deras huvudsakliga kurs i allmän medicin. Studie IV inspekterar de yngre (n=85) och de erfarna läkarnas (n=80) svar på en elektronisk karläggning relaterade till osäkerhet och erfarenheter av medicinska misstag (svarsprocent 68 %). Svaren tvärtabulerades i den andra, tredje och fjärde studien. Variablerna presenteras som medelvärden med standardavvikelser och procenter. Jämförelser med de kategoriska variablerna är gjorda med X2 testet eller Fischers exakta test, och mellan icke-normalfördelade kontinuerliga variabler med Mann-Whitney U-testet. P-värdet <0.05 anses signifikant. För de viktigaste resultaten har 95 % konfidensintervaller räknats. För att få reda på vilka särdrag hos doktorerna i allmänmedicin är sammankopplade med god tolerans av osäkerhet användes logistisk regression.När man undersökte svaren från de tredje och fjärde kursernas studerande hittade man en utvecklingsstig baserad på deras upplevelser om osäkerhet och deras rädslor relaterade till misstag. Alla studeranden skrev om flera aspekter av osäkerhet. Studeranden var oroliga över sina egna professionella färdigheter och sin egen trovärdighet inför patienterna. Därtill var de förvirrade över otillförlitligheten av medicin när de upptäckte motsägelsefulla uppgifter i patient journalerna. De var också rädda för att begå misstag. Emellertid så tidigt som under deras första kliniska studieår började de känna sig mer självsäkra när de hanterades med ansvar och konstaterade att de accepterade sig själva som tillräckligt bra doktorer. Studerande från den femte kursen delade sig tydligt i två grupper baserade på toleransen av osäkerhet och rädslan för att begå misstag. De som tolererade osäkerhet ganska bra eller mycket bra (n=240, 78 %) var oftare män, och de hade arbetat en längre tid som vikarierande läkare än de som tolererade osäkerhet dåligt (n=67, 22 %). Av dem som tolererade osäkerhet dåligt var 100 % rädda för att begå misstag, emedan av dem som tolererade osäkerhet ganska bra eller mycket bra var 86 % rädda för att begå misstag. De här två grupperna skilde sig inte i det hur de upplevde de attraktiva särdragen i en allmänläkares arbete. Emellertid ansåg de som tolererade osäkerhet dåligt att en allmänläkares arbete är för utmanande och svårt och det innefattar för mycket ansvar. Den här gruppen ansåg dock mer sällan att man som allmänläkare behöver ha att göra med för många icke-medicinska problem. Män och kvinnor skilde sig inte i sina åsikter om vilka aspekter i en allmänläkares arbete de ansåg vara attraktiva. Ca.3/4 av femte kursens studerande ansåg att en allmänläkares arbete är attraktivt varierande och utmanande. Å andra sidan ansåg ca.2/3 av dem att allmänläkarens arbete är för jäktat och stressigt. Det fanns också olikheter. Kvinnor ansåg oftare att en allmänläkares arbete är för ensamt. Män ansåg oftare att en allmänläkare har för mycket att göra med icke-medicinska problem och att en allmänläkares arbete kan vara för rutinmässigt och tråkigt. Majoriteten av studerande (82 %) ansåg att det viktigaste syftet av en allmänläkares arbete är att identifiera allvarliga sjukdomar för att skicka patienterna med sådana sjukdomar till specialsjukvård.I den fjärde studien tolererade 6 % av de yngre läkarna och 1 % av de erfarna läkarna osäkerhet dåligt. De yngre läkarna var oftare rädda för medicinska misstag (70 %) jämfört med de erfarna läkarna (48 %). Dessutom erkände de yngre läkarna oftare att de begått ett misstag (84 %) än de erfarna läkarna (69 %), men de erfarna läkarna bad oftare om ursäkt av sina patienter när de begått ett medicinskt misstag. För att undvika att begå misstag använde sig de yngre läkarna mer av elektroniska databaser och konsultationer av kollegerna på arbetsplatsen än de erfarna läkarna.Toleransen av osäkerhet verkar utvecklas gradvis under de medicinska studierna och utvecklingen fortsätter också senare efter slutförda studier. Emellertid har inte alla läkare som arbetar inom primärvården en bra tolerans av osäkerhet, fastän man oftast förutsätter en hög tolerans för osäkerhet av allmänläkare när man tar i beaktande den vida variationen i patienter en allmänläkare träffar och sjukdomar som hon/han sköter. Studerande är redan medvetna om möjligheten av misstag och nästan alla är rädda för att begå ett misstag. Denna rädsla avtar i viss mån med tilltagande erfarenhet men försvinner aldrig helt. Också erfarna läkare medger att de i viss mån är rädda för att begå misstag. Inställningarna av femte kursens studerande ger uttryckt för deras erfarenheter av allmänmedicin och de överensstämmer även delvis med verkligheten.
Julkaisun otsikon käännösAtt växa till en allmänmedicinare: toleransen av osäkerhet och att bemöta risken för medicinska misstag
Alkuperäiskielienglanti
JulkaisupaikkaHelsingfors
Kustantaja
Painoksen ISBN978-951-51-0509-7
Sähköinen ISBN978-951-51-0510-3
TilaJulkaistu - 5 jouluk. 2014
OKM-julkaisutyyppiG5 Tohtorinväitöskirja (artikkeli)

Tieteenalat

  • 3142 Kansanterveystiede, ympäristö ja työterveys

Siteeraa tätä