Äppelträd på egen rot

Forskningsoutput: AvhandlingKandidatavhandling

Sammanfattning

Jag behandlar litteraturuppgifter om användning och egenskaper av rotäkta äpplen. Det har visats sig att rotäkta träd har en mängd goda egenskaper i livskraft, sjukdomsresistens, skördens regelbundenhet och fruktkvalitet. Dessutom växer ett nytt träd med samma sortegenskaper upp efter en skada på ovanjordiska delar. Då tillväxtkontroll genom en dvärgväxande grundstam saknas, måste styrningen av tillväxten skötas genom odlingstekniska åtgärder: sparsam användning av kvävegödsling och bevattning, balanserad beskärning under sommaren, nedböjning av unga grenar och tät plantering.
Förökningen av rotäkta äpplen är ett problem, då skott från odlingssorter rotar sig dåligt. Metoder för att förbättra rotningen av sticklingar har undersökts djupgående i England, på forskningsstationerna i Long Ashton, East Malling och Brogdale. Mera arbete behövs ännu för att utarbeta metoder för en ekonomiskt lönsam produktion av rotäkta äpplen. Sticklingsförökning av våra finska äppelsorter har inte undersökts.
Jag beskriver mera djupgående metoderna för rotningen av äppelsticklingar. Till dessa hör användning av IBA-hormon (indol-3-smörsyra), beskäring av skottbaserna (wounding), drivning av rotningen med bottenvärme och hämning av knoppsprickningen genom låga lufttemperaturer. Mikroförökning har i dag blivit en viktig metod att producera stora mängder av friska plantor med säkerställt ursprung och mikroförökningsmetoder undersöks aktivt på olika håll i världen. Rotningen av mikroskott av äpple är dock inte lätt utan liknande svårigheter uppträder, som vid rotningen av vanliga sticklingar. På MTT:s forskningsstation i Laukaa mikroförökas 10 olika rotäkta äppelsorter. Jag behandlar också möjligheterna till förökning av rotäkta äpplen från rotsticklingar och från kupade stubbskott. Ytterligare kan man få fram rotäkta äppelträd genom att ympa på en mycket svagväxande grundstam (’M27’). Grundstammen fungerar som en slags amma för skottet (nursing root), tills den bildar egna rötter.

Jag gjorde ett rotningsexperiment med vintersticklingar av 8 finska äppelsorter och grundstammen ’A2’, med utnyttjande av ovannämnda metoder. Försöket misslyckades troligen pågrund av att lufttemperaturen inte kunde kontrolleras, vilket ledde till snabb knoppsprickning före någon rotning hade ägt rum. Endast skott av den lätt rotade ”A2” överlevde till 50 %. Större skott och skott behandlade med IBA eller ”videvatten” (ett legendariskt naturligt rotningsmedel) verkade klara sig något bättre. Skillnaderna var dock inte signifikanta beroende på de låga frekvenserna. Ett litet försök med sommarsticklingar visade en tydlig skillnad i bildningen av kallus i skottbasen mellan olika äppelsorter. Också lösningsbehandling med IBA, videvatten och vattenkontroll verkade ha olika effekt på kallusbildningen.

I diskussionen behandlar jag användningsmöjligheter av de rotäkta äpplena och behovet att utarbeta effektiva metoder för lönsam förökning. Egenrotade äppelträd kan tänkas ha ett speciellt värde i hemmaträdgårdar, i odlingen vid utkanten av fruktodlingsområdet och vid ekologisk odling. Sticklingsförökningen av de finska äppelsorterna borde undersökas. Jag hoppas att jag själv har möjlighet att fortsätta med detta intressanta arbete.
Bidragets översatta titelApple trees growing on their own roots
Originalspråksvenska
StatusPublicerad - 9 dec. 2007
Externt publiceradJa
MoE-publikationstypG1 Polyteknisk avhandling, fil. kand.-avhandling

Citera det här