Sett att läsa? Felskrivningens poetik och läsarens arbete i Peter Mickwitz Leksikon

Artikeln behandlar felskrivningens poetik i den finlandssvenska poeten Peter Mickwitz verk Leksikon (2018) med syfte att utforska felskrivningarnas verkan på bokens läsare. Jag vill dels frilägga det spel mellan ordets auditiva, visuella och semantiska dimensioner som den avvikande ortografin sätter igång, dels visa på detta spel som ett sensoriskt och uttydande arbete som ordlistans läsare ställs inför, ett arbete som tar sig olika uttryck hos olika läsare. De vägledande forskningsfrågorna lyder: Vilka olika förskjutningar av relationen visuellt tecken, föreställt ljud, inre bild och betydelse äger rum i Leksikon? Vilket läsande, ljudande och tolkande arbete kräver felskrivningarna av sina läsare?
Där ordlistan utgör praxis lägger Mickwitz i den åtföljande essän fram ett program och ett teoretiskt rambygge. Därtill avslutas Leksikon med ett efterord där författaren beskriver verkets uppkomst. Läsarna möts således av en stark läsanvisning. Essän betonar skrivande, inte läsande, och det visuella, inte det auditiva. Min läsning, som sätter läsarupplevelse i centrum och belyser textens olika modaliteter kan betraktas som en mothårsläsning, som tar fasta på friktionen mellan essä och ordlista. Hur kan Leksikons effekter förstås i detta spänningsfält mellan essäns program och ordlistans konstnärliga praxis?
Teoretiskt är artikeln förankrad i forskning om skriftens teknologi, intermedialitet, litterär språkmaterialism och språkvariation.