La sveda lingvo en Finnlando

Bidragets titel på inmatningsspråk: Svenska språket i Finland

Melina Bister, Jouko Lindstedt

Forskningsoutput: Kapitel i bok/rapport/konferenshandlingKonferensbidragVetenskaplig

Sammanfattning

Svenska språket i Finland

Finlands finsk-svenska samhälleliga tvåspråkighet har några intressanta drag ur språksociologisk synpunkt. I landets vardagsliv framstår svenskan som ett minoritetsspråk, men enligt Finlands grundlag är finskan och svenskan helt likaberättigade som nationella språk, och staten och många kommuner måste uppfylla denna lagstadgade princip i sin förvaltning. En del av landet, den autonoma ögruppen Åland, är till och med officiellt endast svenskspråkig. Finlands svenskspråkiga betraktar sig inte som en etnisk utan bara som en språklig minoritet, vilket gör dem till en annan typ av minoritet än till exempel samerna. Och fastän Finlands svenskspråkiga befolkning har minskat sin andel till 5 procent måste inte bara alla svenskspråkiga barn lära sig finska i skolan, utan även alla finskspråkiga barn lära sig svenska. Vissa politiska partier motsätter sig denna så kallade ”tvångssvenska” i skolorna, men den har bibehållit sitt stöd från flertalet av de större politiska partierna. Man kan säga att för en relativt stor del av finnarna förblir svenskan viktigare för landets identitet än man skulle kunna anta utifrån den svenskspråkiga befolkningens storlek.

För att förstå den nuvarande situationen måste man se till historien. Större delen av det nuvarande Finland hörde till konungariket Sverige fram till år 1809. Adeln och de intellektuella var då svenskspråkiga. Vanliga svenskspråkiga, bönder och fiskare, bosatte sig tidigt överallt längs Finlands kuster; och samtidigt bosatte sig finskspråkiga i landets sjörika inland, som dittills till stor del varit samiskspråkigt, varvid samerna tvingades dra sig undan och flytta norrut. Senare utvecklade Finland successivt, som autonomt storfurstendöme och del av det ryska väldet, en egen nationell identitet, och denna process kulminerade i självständighetsförklaringen år 1917.

Under 1800-talet frigjorde finska språket sig undan för undan och blev slutligen till och med viktigare än svenskan i landets offentliga liv, men skaparna av Finlands nationella identitet var fortfarande huvudsakligen svenskspråkiga. Finlands nationalskald, Johan Ludvig Runeberg (farfar till esperantisten Nino Runeberg), skrev på svenska – till och med Finlands nationalsång är översatt från svenska. Den internationellt kända symbolen för finskhet, tonsättaren Jean Sibelius, skrev sina omfattande dagböcker enbart på svenska.

En del av de svenskspråkiga intellektuella beslöt sig för att tvärt byta hemspråk till finska – man kan föreställa sig att deras situation i början var lite lik den som föräldrarna till modersmålstalare av esperanto befinner sig i. Men en stor del förblev svenskspråkiga, inklusive många intellektuella i alla städer och vanliga arbetar- och bondefamiljer i kustregionerna. Skapandet av en nationell identitet i Finland var inte riktat mot Sverige utan mot Ryssland; den svenska historien utnyttjades till och med (exempelvis av poeten Runeberg och prosaförfattaren Zacharias Topelius) för att skapa åt Finland det ärofyllda förflutna, som alla nationsbyggande projekt behöver.
Originalspråkesperanto
Titel på gästpublikationInternacia Kongresa Universitato, 72-a sesio : Lahtio, Finnlando, 20–27 julio 2019
RedaktörerAnna Striganova, Dmitrij Ševčenko, Amri Wandel
Antal sidor11
FörlagUniversala Esperanto-Asocio
Utgivningsdatum2019
Sidor13–23
ISBN (tryckt)978-5-7161-0306-1
StatusPublicerad - 2019
MoE-publikationstypB3 Ej refererad artikel i konferenshandlingar
EvenemangInternacia Kongresa Universitato: (Universala Kongreso de Esperanto) - Lahti, Finland
Varaktighet: 20 jul 201927 jul 2019
Konferensnummer: 72 (104)

Vetenskapsgrenar

  • 6121 Språkvetenskaper

Citera det här

Bister, M., & Lindstedt, J. (2019). La sveda lingvo en Finnlando. I A. Striganova, D. Ševčenko, & A. Wandel (Red.), Internacia Kongresa Universitato, 72-a sesio: Lahtio, Finnlando, 20–27 julio 2019 (s. 13–23). Universala Esperanto-Asocio.
Bister, Melina ; Lindstedt, Jouko. / La sveda lingvo en Finnlando. Internacia Kongresa Universitato, 72-a sesio: Lahtio, Finnlando, 20–27 julio 2019. redaktör / Anna Striganova ; Dmitrij Ševčenko ; Amri Wandel. Universala Esperanto-Asocio, 2019. s. 13–23
@inproceedings{96c2f368c7e54a01a478b23ecdf38197,
title = "La sveda lingvo en Finnlando",
abstract = "Svenska spr{\aa}ket i FinlandFinlands finsk-svenska samh{\"a}lleliga tv{\aa}spr{\aa}kighet har n{\aa}gra intressanta drag ur spr{\aa}ksociologisk synpunkt. I landets vardagsliv framst{\aa}r svenskan som ett minoritetsspr{\aa}k, men enligt Finlands grundlag {\"a}r finskan och svenskan helt likaber{\"a}ttigade som nationella spr{\aa}k, och staten och m{\aa}nga kommuner m{\aa}ste uppfylla denna lagstadgade princip i sin f{\"o}rvaltning. En del av landet, den autonoma {\"o}gruppen {\AA}land, {\"a}r till och med officiellt endast svenskspr{\aa}kig. Finlands svenskspr{\aa}kiga betraktar sig inte som en etnisk utan bara som en spr{\aa}klig minoritet, vilket g{\"o}r dem till en annan typ av minoritet {\"a}n till exempel samerna. Och fast{\"a}n Finlands svenskspr{\aa}kiga befolkning har minskat sin andel till 5 procent m{\aa}ste inte bara alla svenskspr{\aa}kiga barn l{\"a}ra sig finska i skolan, utan {\"a}ven alla finskspr{\aa}kiga barn l{\"a}ra sig svenska. Vissa politiska partier mots{\"a}tter sig denna s{\aa} kallade ”tv{\aa}ngssvenska” i skolorna, men den har bibeh{\aa}llit sitt st{\"o}d fr{\aa}n flertalet av de st{\"o}rre politiska partierna. Man kan s{\"a}ga att f{\"o}r en relativt stor del av finnarna f{\"o}rblir svenskan viktigare f{\"o}r landets identitet {\"a}n man skulle kunna anta utifr{\aa}n den svenskspr{\aa}kiga befolkningens storlek.F{\"o}r att f{\"o}rst{\aa} den nuvarande situationen m{\aa}ste man se till historien. St{\"o}rre delen av det nuvarande Finland h{\"o}rde till konungariket Sverige fram till {\aa}r 1809. Adeln och de intellektuella var d{\aa} svenskspr{\aa}kiga. Vanliga svenskspr{\aa}kiga, b{\"o}nder och fiskare, bosatte sig tidigt {\"o}verallt l{\"a}ngs Finlands kuster; och samtidigt bosatte sig finskspr{\aa}kiga i landets sj{\"o}rika inland, som dittills till stor del varit samiskspr{\aa}kigt, varvid samerna tvingades dra sig undan och flytta norrut. Senare utvecklade Finland successivt, som autonomt storfurstend{\"o}me och del av det ryska v{\"a}ldet, en egen nationell identitet, och denna process kulminerade i sj{\"a}lvst{\"a}ndighetsf{\"o}rklaringen {\aa}r 1917.Under 1800-talet frigjorde finska spr{\aa}ket sig undan f{\"o}r undan och blev slutligen till och med viktigare {\"a}n svenskan i landets offentliga liv, men skaparna av Finlands nationella identitet var fortfarande huvudsakligen svenskspr{\aa}kiga. Finlands nationalskald, Johan Ludvig Runeberg (farfar till esperantisten Nino Runeberg), skrev p{\aa} svenska – till och med Finlands nationals{\aa}ng {\"a}r {\"o}versatt fr{\aa}n svenska. Den internationellt k{\"a}nda symbolen f{\"o}r finskhet, tons{\"a}ttaren Jean Sibelius, skrev sina omfattande dagb{\"o}cker enbart p{\aa} svenska.En del av de svenskspr{\aa}kiga intellektuella besl{\"o}t sig f{\"o}r att tv{\"a}rt byta hemspr{\aa}k till finska – man kan f{\"o}rest{\"a}lla sig att deras situation i b{\"o}rjan var lite lik den som f{\"o}r{\"a}ldrarna till modersm{\aa}lstalare av esperanto befinner sig i. Men en stor del f{\"o}rblev svenskspr{\aa}kiga, inklusive m{\aa}nga intellektuella i alla st{\"a}der och vanliga arbetar- och bondefamiljer i kustregionerna. Skapandet av en nationell identitet i Finland var inte riktat mot Sverige utan mot Ryssland; den svenska historien utnyttjades till och med (exempelvis av poeten Runeberg och prosaf{\"o}rfattaren Zacharias Topelius) f{\"o}r att skapa {\aa}t Finland det {\"a}rofyllda f{\"o}rflutna, som alla nationsbyggande projekt beh{\"o}ver.",
keywords = "6121 Spr{\aa}kvetenskaper, Swedish language, Finland, sociology of language, language policy",
author = "Melina Bister and Jouko Lindstedt",
year = "2019",
language = "esperanto",
isbn = "978-5-7161-0306-1",
pages = "13–23",
editor = "Anna Striganova and Dmitrij Ševčenko and Amri Wandel",
booktitle = "Internacia Kongresa Universitato, 72-a sesio",
publisher = "Universala Esperanto-Asocio",
address = "International",

}

Bister, M & Lindstedt, J 2019, La sveda lingvo en Finnlando. i A Striganova, D Ševčenko & A Wandel (red), Internacia Kongresa Universitato, 72-a sesio: Lahtio, Finnlando, 20–27 julio 2019. Universala Esperanto-Asocio, s. 13–23, Internacia Kongresa Universitato, Lahti, Finland, 20/07/2019.

La sveda lingvo en Finnlando. / Bister, Melina; Lindstedt, Jouko.

Internacia Kongresa Universitato, 72-a sesio: Lahtio, Finnlando, 20–27 julio 2019. red. / Anna Striganova; Dmitrij Ševčenko; Amri Wandel. Universala Esperanto-Asocio, 2019. s. 13–23.

Forskningsoutput: Kapitel i bok/rapport/konferenshandlingKonferensbidragVetenskaplig

TY - GEN

T1 - La sveda lingvo en Finnlando

AU - Bister, Melina

AU - Lindstedt, Jouko

PY - 2019

Y1 - 2019

N2 - Svenska språket i FinlandFinlands finsk-svenska samhälleliga tvåspråkighet har några intressanta drag ur språksociologisk synpunkt. I landets vardagsliv framstår svenskan som ett minoritetsspråk, men enligt Finlands grundlag är finskan och svenskan helt likaberättigade som nationella språk, och staten och många kommuner måste uppfylla denna lagstadgade princip i sin förvaltning. En del av landet, den autonoma ögruppen Åland, är till och med officiellt endast svenskspråkig. Finlands svenskspråkiga betraktar sig inte som en etnisk utan bara som en språklig minoritet, vilket gör dem till en annan typ av minoritet än till exempel samerna. Och fastän Finlands svenskspråkiga befolkning har minskat sin andel till 5 procent måste inte bara alla svenskspråkiga barn lära sig finska i skolan, utan även alla finskspråkiga barn lära sig svenska. Vissa politiska partier motsätter sig denna så kallade ”tvångssvenska” i skolorna, men den har bibehållit sitt stöd från flertalet av de större politiska partierna. Man kan säga att för en relativt stor del av finnarna förblir svenskan viktigare för landets identitet än man skulle kunna anta utifrån den svenskspråkiga befolkningens storlek.För att förstå den nuvarande situationen måste man se till historien. Större delen av det nuvarande Finland hörde till konungariket Sverige fram till år 1809. Adeln och de intellektuella var då svenskspråkiga. Vanliga svenskspråkiga, bönder och fiskare, bosatte sig tidigt överallt längs Finlands kuster; och samtidigt bosatte sig finskspråkiga i landets sjörika inland, som dittills till stor del varit samiskspråkigt, varvid samerna tvingades dra sig undan och flytta norrut. Senare utvecklade Finland successivt, som autonomt storfurstendöme och del av det ryska väldet, en egen nationell identitet, och denna process kulminerade i självständighetsförklaringen år 1917.Under 1800-talet frigjorde finska språket sig undan för undan och blev slutligen till och med viktigare än svenskan i landets offentliga liv, men skaparna av Finlands nationella identitet var fortfarande huvudsakligen svenskspråkiga. Finlands nationalskald, Johan Ludvig Runeberg (farfar till esperantisten Nino Runeberg), skrev på svenska – till och med Finlands nationalsång är översatt från svenska. Den internationellt kända symbolen för finskhet, tonsättaren Jean Sibelius, skrev sina omfattande dagböcker enbart på svenska.En del av de svenskspråkiga intellektuella beslöt sig för att tvärt byta hemspråk till finska – man kan föreställa sig att deras situation i början var lite lik den som föräldrarna till modersmålstalare av esperanto befinner sig i. Men en stor del förblev svenskspråkiga, inklusive många intellektuella i alla städer och vanliga arbetar- och bondefamiljer i kustregionerna. Skapandet av en nationell identitet i Finland var inte riktat mot Sverige utan mot Ryssland; den svenska historien utnyttjades till och med (exempelvis av poeten Runeberg och prosaförfattaren Zacharias Topelius) för att skapa åt Finland det ärofyllda förflutna, som alla nationsbyggande projekt behöver.

AB - Svenska språket i FinlandFinlands finsk-svenska samhälleliga tvåspråkighet har några intressanta drag ur språksociologisk synpunkt. I landets vardagsliv framstår svenskan som ett minoritetsspråk, men enligt Finlands grundlag är finskan och svenskan helt likaberättigade som nationella språk, och staten och många kommuner måste uppfylla denna lagstadgade princip i sin förvaltning. En del av landet, den autonoma ögruppen Åland, är till och med officiellt endast svenskspråkig. Finlands svenskspråkiga betraktar sig inte som en etnisk utan bara som en språklig minoritet, vilket gör dem till en annan typ av minoritet än till exempel samerna. Och fastän Finlands svenskspråkiga befolkning har minskat sin andel till 5 procent måste inte bara alla svenskspråkiga barn lära sig finska i skolan, utan även alla finskspråkiga barn lära sig svenska. Vissa politiska partier motsätter sig denna så kallade ”tvångssvenska” i skolorna, men den har bibehållit sitt stöd från flertalet av de större politiska partierna. Man kan säga att för en relativt stor del av finnarna förblir svenskan viktigare för landets identitet än man skulle kunna anta utifrån den svenskspråkiga befolkningens storlek.För att förstå den nuvarande situationen måste man se till historien. Större delen av det nuvarande Finland hörde till konungariket Sverige fram till år 1809. Adeln och de intellektuella var då svenskspråkiga. Vanliga svenskspråkiga, bönder och fiskare, bosatte sig tidigt överallt längs Finlands kuster; och samtidigt bosatte sig finskspråkiga i landets sjörika inland, som dittills till stor del varit samiskspråkigt, varvid samerna tvingades dra sig undan och flytta norrut. Senare utvecklade Finland successivt, som autonomt storfurstendöme och del av det ryska väldet, en egen nationell identitet, och denna process kulminerade i självständighetsförklaringen år 1917.Under 1800-talet frigjorde finska språket sig undan för undan och blev slutligen till och med viktigare än svenskan i landets offentliga liv, men skaparna av Finlands nationella identitet var fortfarande huvudsakligen svenskspråkiga. Finlands nationalskald, Johan Ludvig Runeberg (farfar till esperantisten Nino Runeberg), skrev på svenska – till och med Finlands nationalsång är översatt från svenska. Den internationellt kända symbolen för finskhet, tonsättaren Jean Sibelius, skrev sina omfattande dagböcker enbart på svenska.En del av de svenskspråkiga intellektuella beslöt sig för att tvärt byta hemspråk till finska – man kan föreställa sig att deras situation i början var lite lik den som föräldrarna till modersmålstalare av esperanto befinner sig i. Men en stor del förblev svenskspråkiga, inklusive många intellektuella i alla städer och vanliga arbetar- och bondefamiljer i kustregionerna. Skapandet av en nationell identitet i Finland var inte riktat mot Sverige utan mot Ryssland; den svenska historien utnyttjades till och med (exempelvis av poeten Runeberg och prosaförfattaren Zacharias Topelius) för att skapa åt Finland det ärofyllda förflutna, som alla nationsbyggande projekt behöver.

KW - 6121 Språkvetenskaper

KW - Swedish language

KW - Finland

KW - sociology of language

KW - language policy

M3 - Konferensbidrag

SN - 978-5-7161-0306-1

SP - 13

EP - 23

BT - Internacia Kongresa Universitato, 72-a sesio

A2 - Striganova, Anna

A2 - Ševčenko, Dmitrij

A2 - Wandel, Amri

PB - Universala Esperanto-Asocio

ER -

Bister M, Lindstedt J. La sveda lingvo en Finnlando. I Striganova A, Ševčenko D, Wandel A, redaktörer, Internacia Kongresa Universitato, 72-a sesio: Lahtio, Finnlando, 20–27 julio 2019. Universala Esperanto-Asocio. 2019. s. 13–23